Förbränningsmotor

Förbränningsmotorn fungerar genom att omvandla kemisk energi från bränsle till kinetisk energi, överförd till hjulen antingen genom mekanisk eller elektrisk transmission, för att driva ett fordon. Bränslet som behövs till motorn lagras vanligtvis i bränsletankar ombord på fordonet. Sådana fordon kräver också olja för att smörja de mekaniska systemen, även de förvaras ombord. Nivån på båda resurserna kan övervakas med mätare, som vanligtvis finns i fordonets hytter. Båda de ovan nämnda resurserna behöver periodvis fyllas på.

För att starta en motor finns det vanligtvis en kontroll märkt "Start", som aktiverar startmotorn. Detta är en liten elmotor som drar motorn tills den börjar förbränna bränsle och går av sig själv. "Startmotor"-strömbrytaren måste vara påslagen så att startmotorn kan fungera.

Motorer har en rad olika varvtal som de är designade för att arbeta i. Minsta varvtal är tomgångsvarvtalet med vilket motorn går av sig själv. Att gå långsammare orsakar otillräcklig förbränningshastighet och motorn stannar. Det maximala varvtalet bestäms av den röda linjen på varvtalsmätaren och kan nås genom att ge för mycket gas eller felaktig funktion av transmissionen. Att köra snabbare resulterar i skador på motorn och kan vara katastrofalt.

För att stoppa en motor finns det vanligtvis en kontroll märkt "Bränsleavstängning". Detta stänger av bränsletillförseln till motorn, vilket gör att den slutar gå.

Eftersom fordon med förbränningsmotorer har bränsle ombord kan de explodera om de utsätts för eld. De släpper också ut skadliga partiklar i atmosfären, vilket bidrar till miljöskador genom att bara gå.

Bränsleförbrukningen på en dieselmotor varierar beroende på belastningen. Till exempel, även om föraren skulle hålla gasreglaget i samma läge, skulle en uppförsbacke förbruka betydligt mer bränsle än att gå i nedförsbacke.